KRÖNIKA: ”Han spred otrolig glädje”

Uppdaterad: 7 april, 2017 15:06

Oscar, Emmyvinster, Golden Globes – men framför allt ett smittande skratt och en hyllad förmåga att framkalla det samma.

I natt tystnade det, och kanske har ännu ett kapitel om den ledsna clownen skrivits.

Robin Williams började vad som skulle bli en lång och sällsynt framgångsrik karriär genom att spela utomjordingen Mark i ”Mark & Mindy” från 1978 till 1982.

Han intog ståuppscenen. Och han intog filmen.

Jag mötte Robin Williams vid flera tillfällen under åren. Jag minns speciellt ett möte inför filmen ”Jakob the Liar” som kom ut 1999. Det var en av hans minst sagt seriösa roller, om 40-talets Polen och en butiksinnehavare vid namn Jakob som sprider hopp i ockupationens getto.

Vi satt på terrassen i Deauville och rent ut sagt var Robin Willimas jävligt cool. Han var trots tyngden i filmen aldrig för seriös, och aldrig, aldrig pretentiös.

Förutom när hans fru kom, då viskade han att nu måste jag nog skärpa mig. Hon höll honom inom ramarna, kändes det som.

Kanske behövdes det någon som gjorde det.

 

Precis som Jakob spred han otrolig glädje, med ett smittande skratt eller genom att själv framkalla det. Och han spred värme.

Men precis som Mark var han också som från en annan planet.

Jag mötte honom en annan gång i Hamburg och än en gång var, som han alltid verkade vara, han alltid på gång. Likt Obelix tycktes han ha ramlat ner i grytan som liten. Men styrkan bestod i att han alltid var kvicktänkt, med det bredaste av leenden – och han visste alltid vad folk ville ha.

Men problemen började som för så många andra som slungas in i drömfabriken tidigt, med droger och alkohol som frestelser mellan kamerablixtarna och prisceremonier.

 

Han tog hem en Oscar, för birollen i ”Good Will Hunting” 1997. Han tog hem två Emmy Awards, fyra Golden Globes, två SAG Awards och fyra Grammisar.

Han nådde framgång hos kritikerna med allt från ”Good morning, Vietnam”, ”Döda poeters sällskap” till ”The Fisher King”. Och han vann publikens hjärtan med hits ”Mrs Doubtfire”, och ”Happy feet”.

Han visade också sina svartare sidor, som i filmen ”One hour photo” – en fantastisk film. Robin var fruktansvärd som mannen som vill ha den perfekta familjen, en sociopat på jakt efter lyckan. Kanske fanns det mer av den sidan i honom än vad vi såg.

Kvällarna utanför rampljuset kanske var värre. Kanske tyngde de honom. Vem vet.

Men det smittande skrattet har tystnat, och det kommer att saknas.

Och känslan är att ännu ett kapitel om den ledsna clownen har skrivits.

Kommentarer inaktiverade.